Jag ber om ursäkt...
...IGEN! Jag vet att jag inte uppdaterat på länge (vilket mina bekanta gärna påpekar) men det finns så mycket att göra, så lite tid.
Vissa vet, andra inte, men i livet kommer man förr eller senare till brytningspunkter. Man kan jämföra det med ett ekorrhjul av metamorfos. Alltså först är man en larv, lyckligt ovetande. Sedan börjar man bygga en mur, en puppa, runt sig och råkar ut för en del turbulens i vinden. Efter ett tag kommer man till en brottszon då man bryter ut som någon mer utvecklad form (ex. fjäril). Vissa reagerar inte för övergångarna, medan andra råkar ut för mer turbulens.
De senaste veckorna har för mig varit turbulenta, då alla världens problem tycks hopas och tankarna ideligen vandrar tillbaka till elände. Jag antar att jag hör till den typen för vilket övergången motsvarar en vandring tvärs genom Sahara. Lång, tung och ganska öde.
Denna gång har jag i alla fall lyckats hålla det mesta för mig själv, skonat andra från eländet alltså.
Nu börjar allt ordna upp sig igen, än en gång, fastän ena foten fortfarande sitter fast i kärret. Ganska ok skoldagar, jobb på sidan om, familjefronten är inte helt olidlig och det finns någon som verkligen engagerar sig i mitt välmående (rena lyxen!)
Vad gäller skolan, så har jag fått tillbaka min läslust! Tro det eller ej men jag finner skolarbetet intressant för en gångs skull. Nu när den värsta stressen är över har jag äntligen tid att lära mig, inte bara stressläsa och multitaska.
Söt eller hur?
Vissa vet, andra inte, men i livet kommer man förr eller senare till brytningspunkter. Man kan jämföra det med ett ekorrhjul av metamorfos. Alltså först är man en larv, lyckligt ovetande. Sedan börjar man bygga en mur, en puppa, runt sig och råkar ut för en del turbulens i vinden. Efter ett tag kommer man till en brottszon då man bryter ut som någon mer utvecklad form (ex. fjäril). Vissa reagerar inte för övergångarna, medan andra råkar ut för mer turbulens.
De senaste veckorna har för mig varit turbulenta, då alla världens problem tycks hopas och tankarna ideligen vandrar tillbaka till elände. Jag antar att jag hör till den typen för vilket övergången motsvarar en vandring tvärs genom Sahara. Lång, tung och ganska öde.
Denna gång har jag i alla fall lyckats hålla det mesta för mig själv, skonat andra från eländet alltså.
Nu börjar allt ordna upp sig igen, än en gång, fastän ena foten fortfarande sitter fast i kärret. Ganska ok skoldagar, jobb på sidan om, familjefronten är inte helt olidlig och det finns någon som verkligen engagerar sig i mitt välmående (rena lyxen!)
Vad gäller skolan, så har jag fått tillbaka min läslust! Tro det eller ej men jag finner skolarbetet intressant för en gångs skull. Nu när den värsta stressen är över har jag äntligen tid att lära mig, inte bara stressläsa och multitaska.
Söt eller hur?
Kommentarer
Postat av: LORISSA LOVEBOMB
ja, det är ju inte precis byggnaden jag snackar om, men kul att höra..
Trackback
