Inspis!
Ser på en film om Rembrant. Påminner lite om en teaterpjäs nog. En scen gav mig lite inspiration, En nybliven mor i ett dunkelt rum som ser på sitt barn. Såhär långt har jag kommit nu;
Nu till sängs, har skola OCH jobb hela dagen imorgon + läxor.
Period
Hejsan! Periodbyte för sista gången i gymnasiet, SKÖNT!
Alla, eller de flesta, har extra mycket att göra nu; böcker skall inhandlas, likaså häften och konceptpapper, läsordningen byts, de tidigare kursernas spår sopas under mattan.
Jag lär inte vara ensam om att ha en mapp fullproppad med papper som måste omplaceras, eller en massa böcker att göra sig av med till första bästa intresserade.
Konstaterade idag att den finska regeringen verkligen menar vad de säger. De vill förkorta studietiden och fösa in folk i arbetslivet fortast möjligt. Hur många har haft drömmen om det självständiga studielivet? Många skulle jag tro. Men det är föga troligt om man inte vill jobba arslet av sig vid sidan av studierna.
Enkel matematik= Studiestöd; upp till about 78e/mån (om man bor hemma) runt 200e +bostadsbidrag på about 250e (om bor på hyra som är ca 300e), kostnader; internet, el, vatten, hygienartiklar, mat, förnödenheter i samband med tvätt av kläder osv........ (Ingen estimering) Det går inte ihop. för att inte tala om resekostnader samt nöjeskostnader.
Mamma/ Pappa ab oy är bundna till en, som tur är, hur i hela fridens namn skulle det annars gå? Men där rök självständigheten. man får helt enkelt förlita sig på stöd, stipendier och släkt. Eller jobba för det.
Problemet är att studierna KAN lida av det. Skola från halv 9 till fyra, sedan jobb. Dessutom läxor, prov studentskrivningar...... Stress helt enkelt. Och de undrar över finländarnas dåliga psyke. Vi lever stress.
Men vad göra? jo kämpa vidare. Vill man ha bra lön måste man ju vara högt utbildad (trots statens önskemål).
Alla, eller de flesta, har extra mycket att göra nu; böcker skall inhandlas, likaså häften och konceptpapper, läsordningen byts, de tidigare kursernas spår sopas under mattan.
Jag lär inte vara ensam om att ha en mapp fullproppad med papper som måste omplaceras, eller en massa böcker att göra sig av med till första bästa intresserade.
Konstaterade idag att den finska regeringen verkligen menar vad de säger. De vill förkorta studietiden och fösa in folk i arbetslivet fortast möjligt. Hur många har haft drömmen om det självständiga studielivet? Många skulle jag tro. Men det är föga troligt om man inte vill jobba arslet av sig vid sidan av studierna.
Enkel matematik= Studiestöd; upp till about 78e/mån (om man bor hemma) runt 200e +bostadsbidrag på about 250e (om bor på hyra som är ca 300e), kostnader; internet, el, vatten, hygienartiklar, mat, förnödenheter i samband med tvätt av kläder osv........ (Ingen estimering) Det går inte ihop. för att inte tala om resekostnader samt nöjeskostnader.
Mamma/ Pappa ab oy är bundna till en, som tur är, hur i hela fridens namn skulle det annars gå? Men där rök självständigheten. man får helt enkelt förlita sig på stöd, stipendier och släkt. Eller jobba för det.
Problemet är att studierna KAN lida av det. Skola från halv 9 till fyra, sedan jobb. Dessutom läxor, prov studentskrivningar...... Stress helt enkelt. Och de undrar över finländarnas dåliga psyke. Vi lever stress.
Men vad göra? jo kämpa vidare. Vill man ha bra lön måste man ju vara högt utbildad (trots statens önskemål).
STUDERANDE FRÖS FAST I PULPETEN!
....ja eller inte långt ifrån. Det snöade inatt, och efter jobbet då jag kom till skolan fick jag en riktigt rysare till lektion. Klassen var iskall! Inte för att jag vill vara krävande eller så, men då elever sätter sig på golvet med ryggen mot elementet medan läraren huttrar i sin sjal så går det nog lite över.
Javisst, de hade satt på elementet, men inte hinner en klass bli varm hur snabbt som helst! Jovisst, det var kallare än vanligt imorgon, men det har varit klart och tydligt i väderleken att det skulle bli så, man tycker ju att NÅGON kan ha lite förutseende med den detaljen. Rubriken kan mycket väl bli aktuell någon dag!
Skämt o sido. Jag diskuterade saken med läraren i fråga, som sa något i stil med "jaaa, ni har ju bara domhär lektionerna sen slipper ni iväg" nåja, må så vara, men jag undrar om det är acceptabelt i längden. Visst är det en upplevelse att sitta med ytterkläderna på lektionen (vilket var fallet förra året) men påverkar det inte inlärningen?
Knappast trevliga arbetsförhållanden heller. Visst ger det upphov till en hel del munterhet de första gångerna, men i längden?
Javisst, de hade satt på elementet, men inte hinner en klass bli varm hur snabbt som helst! Jovisst, det var kallare än vanligt imorgon, men det har varit klart och tydligt i väderleken att det skulle bli så, man tycker ju att NÅGON kan ha lite förutseende med den detaljen. Rubriken kan mycket väl bli aktuell någon dag!
Skämt o sido. Jag diskuterade saken med läraren i fråga, som sa något i stil med "jaaa, ni har ju bara domhär lektionerna sen slipper ni iväg" nåja, må så vara, men jag undrar om det är acceptabelt i längden. Visst är det en upplevelse att sitta med ytterkläderna på lektionen (vilket var fallet förra året) men påverkar det inte inlärningen?
Knappast trevliga arbetsförhållanden heller. Visst ger det upphov till en hel del munterhet de första gångerna, men i längden?
Bort med Powerpoint!
Powerpoint presentationer i all ära, men efter ca. 6år av dem får man nog av djävulskapet.
I början använder man alla möjliga färgkombinationer, specialeffekter och andra läckra alternativ för att ändra utseende på presentationen. För den som skall beskåda "explosion i målningsfabrik" verket finner det kanske underhållande ett tag, men många förargade miner syns när det än en gång tar en minut för meningen att synas ordentligt.
Med tiden minskar användningen av dessa och man upptäcker att det finns färdiga mallar som ser helt okej ut. Nu ser de bättre ut och lätta att skriva av då de som gjort presentationen inte orkar bry sig om effekter mer. Problemet är att man till slut somnar av överraskningslöshet och måste skriva av kompisens häfte på rasten då man inte sett alla punkterna.
Sen kommer BBP-fasen, det vill säga Bara Bilder Presentationer. Man orkar inte skriva allt på nytt, eller copy-paste heller för den delen. Man lägger in en massa bilder och printar originaltexten och läser därifrån medan alla beundrar bilderna. Om något måste skrivas upp dikteras det eller skrivs sist i presentationen/på tavlan.
Vad är nästa steg? Jo många struntar i Powerpoint, eller byter program! Jag har, som ni kanske har märkt, provat en ny metod. Prezi. Ta en titt nedanför! Det är enkelt, få knappar, nytt. Vad mer krävs? Dessutom ser det så mycket bättre/planerat ut!
I början använder man alla möjliga färgkombinationer, specialeffekter och andra läckra alternativ för att ändra utseende på presentationen. För den som skall beskåda "explosion i målningsfabrik" verket finner det kanske underhållande ett tag, men många förargade miner syns när det än en gång tar en minut för meningen att synas ordentligt.
Med tiden minskar användningen av dessa och man upptäcker att det finns färdiga mallar som ser helt okej ut. Nu ser de bättre ut och lätta att skriva av då de som gjort presentationen inte orkar bry sig om effekter mer. Problemet är att man till slut somnar av överraskningslöshet och måste skriva av kompisens häfte på rasten då man inte sett alla punkterna.
Sen kommer BBP-fasen, det vill säga Bara Bilder Presentationer. Man orkar inte skriva allt på nytt, eller copy-paste heller för den delen. Man lägger in en massa bilder och printar originaltexten och läser därifrån medan alla beundrar bilderna. Om något måste skrivas upp dikteras det eller skrivs sist i presentationen/på tavlan.
Vad är nästa steg? Jo många struntar i Powerpoint, eller byter program! Jag har, som ni kanske har märkt, provat en ny metod. Prezi. Ta en titt nedanför! Det är enkelt, få knappar, nytt. Vad mer krävs? Dessutom ser det så mycket bättre/planerat ut!
Växtcellen
Jag-åldring i tiden
Odla organ-känsliga varnas!
Visst har jag vetat att man lyckats "återskapa" ett råtthjärta med nya celler, samt att man kan "odla" hudceller på en brännskada osv. Igår såg jag ett högst intressant program (på finska/engelska: http://arenan.yle.fi/video/1320690370844) där man berättade och visade hur man kan regenerera kroppsdelar eller odla sådana till människor.
De berättade om hela processen, att "tvätta" bort alla celler så att endast den så kallade stommen till hjärtat blir kvar, till att "plantera" dit nya celler som förhoppningsvis bildar ett fungerande hjärta med andra gener. )Hos människor betyder detta att kroppen inte kommer att attackera det transplantationen då det är uppbyggt av egna celler.) Hjärtat kan sedan, om allt gått bra, startas med en liten el impuls.
Man har under flera år försökt hålla organ i liv utanför kroppen. Ett mindre mysigt experiment som de berättade om (som ägt rum då filmerna än var svartvita) inkluderade ett av kapat hundhuvud som de höll i en form av liv. Tro mig då jag säger att det är en ganska kuslig syn. Men intet ont utan nåt gott, de experimenten var startskottet för att börja med transplantationer av olika slag.
Dessa kunskaper används inte bara i frågan om transplantation av hjärtan, utan också i rehabiliteringen av de som skadats i t.ex. krig. Ett av de första "organ" man skapat i rekreationssyfte är öron. Efter att ha byggt en stomme som täckts med en cell lösning får det blivande örat bildas i en bioreaktor, det vill säga en kammare som uppehåller likadana förhållanden som den mänskliga kroppen. Efter två veckor har stommen täckts. Förrän man kan börja använda dessa måste forskarna ändå först komma på hur man kan sammanfoga örat och huden.
Man har lyckats ganska bra med hud transplantationer, tur för dem med allvarliga brännskador, men forskarna utvecklar konstant metoderna. Från några veckor till någon månad, så länge kan det ta för huden att läka enligt de traditionella metoderna. En ny metod, som påminner lite om en spray-on solbränna, går ut på att spruta en cellösning över det skadade området. Själva proceduren tar ungefär en och en halv timme och huden läker inom fyra dagar!
Människan har en intressant förmåga. Många organ kan nämligen regenereras själv. Vi kan däremot inte själva utveckla en ny arm om vi mister den vi har. det kan däremot vissa salamander arter. Man tror att den huvudsakliga orsaken är ärrbildning m.m. Det skyddar oss genom att stoppa blodflöde och bakterier, men det förhindrar oss däremot från att utveckla nya lemmar.
Det är inte hela sanningen. En man som blivit av med fingerspetsen hade tur. Hans bror var kirurg med intresse i regeneration och rekommenderade ett preparat som var menat endast för djur; ett preparat gjort av urinblåsan ur svin. Otroligt nog hjälpte det honom att läka så till den grad att fingret växte ut igen, tro det eller ej. Samma ämne användes också för att återskapa muskulatur efter en olycka i krig, vilket troddes vara omöjligt.
Forskarna gör stora framsteg varje dag. Man har redan lyckats bromsa upp åldrandet hos möss och om man dessutom lär sig bygga upp organ finns det inget annat än etiska hinder för att bygga en konstgjord människa. Om denna kan räknas som en äkta människa återstår att se.
Under diskussionen, som mycket liknade min redogörelse ovan, under rasten i skolan utbröt plötsligt min väninna skarpsinnigt och med fullaste allvar; Men då har den "människan" väl inte en navel?
De berättade om hela processen, att "tvätta" bort alla celler så att endast den så kallade stommen till hjärtat blir kvar, till att "plantera" dit nya celler som förhoppningsvis bildar ett fungerande hjärta med andra gener. )Hos människor betyder detta att kroppen inte kommer att attackera det transplantationen då det är uppbyggt av egna celler.) Hjärtat kan sedan, om allt gått bra, startas med en liten el impuls.
Man har under flera år försökt hålla organ i liv utanför kroppen. Ett mindre mysigt experiment som de berättade om (som ägt rum då filmerna än var svartvita) inkluderade ett av kapat hundhuvud som de höll i en form av liv. Tro mig då jag säger att det är en ganska kuslig syn. Men intet ont utan nåt gott, de experimenten var startskottet för att börja med transplantationer av olika slag.
Dessa kunskaper används inte bara i frågan om transplantation av hjärtan, utan också i rehabiliteringen av de som skadats i t.ex. krig. Ett av de första "organ" man skapat i rekreationssyfte är öron. Efter att ha byggt en stomme som täckts med en cell lösning får det blivande örat bildas i en bioreaktor, det vill säga en kammare som uppehåller likadana förhållanden som den mänskliga kroppen. Efter två veckor har stommen täckts. Förrän man kan börja använda dessa måste forskarna ändå först komma på hur man kan sammanfoga örat och huden.
Man har lyckats ganska bra med hud transplantationer, tur för dem med allvarliga brännskador, men forskarna utvecklar konstant metoderna. Från några veckor till någon månad, så länge kan det ta för huden att läka enligt de traditionella metoderna. En ny metod, som påminner lite om en spray-on solbränna, går ut på att spruta en cellösning över det skadade området. Själva proceduren tar ungefär en och en halv timme och huden läker inom fyra dagar!
Människan har en intressant förmåga. Många organ kan nämligen regenereras själv. Vi kan däremot inte själva utveckla en ny arm om vi mister den vi har. det kan däremot vissa salamander arter. Man tror att den huvudsakliga orsaken är ärrbildning m.m. Det skyddar oss genom att stoppa blodflöde och bakterier, men det förhindrar oss däremot från att utveckla nya lemmar.
Det är inte hela sanningen. En man som blivit av med fingerspetsen hade tur. Hans bror var kirurg med intresse i regeneration och rekommenderade ett preparat som var menat endast för djur; ett preparat gjort av urinblåsan ur svin. Otroligt nog hjälpte det honom att läka så till den grad att fingret växte ut igen, tro det eller ej. Samma ämne användes också för att återskapa muskulatur efter en olycka i krig, vilket troddes vara omöjligt.
Forskarna gör stora framsteg varje dag. Man har redan lyckats bromsa upp åldrandet hos möss och om man dessutom lär sig bygga upp organ finns det inget annat än etiska hinder för att bygga en konstgjord människa. Om denna kan räknas som en äkta människa återstår att se.
Under diskussionen, som mycket liknade min redogörelse ovan, under rasten i skolan utbröt plötsligt min väninna skarpsinnigt och med fullaste allvar; Men då har den "människan" väl inte en navel?
Sneak peek
Jag tänkte jag kunde ge er en liten "sneak peek" på mitt konstdiplomsarbete Creepy Crawlies.
Vad tycks?
Vad tycks?
Jag ber om ursäkt...
...IGEN! Jag vet att jag inte uppdaterat på länge (vilket mina bekanta gärna påpekar) men det finns så mycket att göra, så lite tid.
Vissa vet, andra inte, men i livet kommer man förr eller senare till brytningspunkter. Man kan jämföra det med ett ekorrhjul av metamorfos. Alltså först är man en larv, lyckligt ovetande. Sedan börjar man bygga en mur, en puppa, runt sig och råkar ut för en del turbulens i vinden. Efter ett tag kommer man till en brottszon då man bryter ut som någon mer utvecklad form (ex. fjäril). Vissa reagerar inte för övergångarna, medan andra råkar ut för mer turbulens.
De senaste veckorna har för mig varit turbulenta, då alla världens problem tycks hopas och tankarna ideligen vandrar tillbaka till elände. Jag antar att jag hör till den typen för vilket övergången motsvarar en vandring tvärs genom Sahara. Lång, tung och ganska öde.
Denna gång har jag i alla fall lyckats hålla det mesta för mig själv, skonat andra från eländet alltså.
Nu börjar allt ordna upp sig igen, än en gång, fastän ena foten fortfarande sitter fast i kärret. Ganska ok skoldagar, jobb på sidan om, familjefronten är inte helt olidlig och det finns någon som verkligen engagerar sig i mitt välmående (rena lyxen!)
Vad gäller skolan, så har jag fått tillbaka min läslust! Tro det eller ej men jag finner skolarbetet intressant för en gångs skull. Nu när den värsta stressen är över har jag äntligen tid att lära mig, inte bara stressläsa och multitaska.
Söt eller hur?
Vissa vet, andra inte, men i livet kommer man förr eller senare till brytningspunkter. Man kan jämföra det med ett ekorrhjul av metamorfos. Alltså först är man en larv, lyckligt ovetande. Sedan börjar man bygga en mur, en puppa, runt sig och råkar ut för en del turbulens i vinden. Efter ett tag kommer man till en brottszon då man bryter ut som någon mer utvecklad form (ex. fjäril). Vissa reagerar inte för övergångarna, medan andra råkar ut för mer turbulens.
De senaste veckorna har för mig varit turbulenta, då alla världens problem tycks hopas och tankarna ideligen vandrar tillbaka till elände. Jag antar att jag hör till den typen för vilket övergången motsvarar en vandring tvärs genom Sahara. Lång, tung och ganska öde.
Denna gång har jag i alla fall lyckats hålla det mesta för mig själv, skonat andra från eländet alltså.
Nu börjar allt ordna upp sig igen, än en gång, fastän ena foten fortfarande sitter fast i kärret. Ganska ok skoldagar, jobb på sidan om, familjefronten är inte helt olidlig och det finns någon som verkligen engagerar sig i mitt välmående (rena lyxen!)
Vad gäller skolan, så har jag fått tillbaka min läslust! Tro det eller ej men jag finner skolarbetet intressant för en gångs skull. Nu när den värsta stressen är över har jag äntligen tid att lära mig, inte bara stressläsa och multitaska.
Söt eller hur?
